onsdag 2 november 2011

"Because life is worth dying for"

Sorry Lina, men jag snor den från dig, så sant!!

Men det var inte därför jag började skriva, även fast jag måste erkänna att jag bara behövde berätta för världen (eller alla som läser detta i alla fal...) att jag bara älskar det "ordspråket"/sång texten. Såååå sant!!

Idag i skolan under lunchen satt jag i biblioteket med Polina, Maddison och David. David är min buddy i year 9 och Polina och Maddison är kompisar från year 11. När David kom tog han fram stolen och satte sig vid mig och vi pratade lite allmänt om mina allt för långa uppsattser som jag har skrivit under året. Hur det nu var så kom vi in på ämnet att jag snart åker hem. Bara nämnandet av det gjorde mig ledsen... Jag hade mitt tal inför hela skolan idag i assembly så jag kunde tacka alla och berätta om mitt år här i NZ och DHS.
Men i alla fall. David såg på mig och frågade mig om jag var glad att snart åka hem. Jag svarade att känslorna var delade... Samtidigt som jag är väldigt glad att snart få träffa familj och vänner igen är jag väldigt ledsen att lämna mina ny funna vänner här. David sa att när jag åker har han ingen kvar. Vem ska han då vara med? I have all my friends, but I have no one to tell everything! Who is going to teach me swedish everyday? Who am I going to ask for advise about girls? Who am I going to be with? Jag svarade att han kommer att hitta någon annan. Polina är där nästa år också och hon kan lära honom rysska. Men han svarade att hon var inte jag. Sedan berättade han en "historia" för mig.
"Imagine that I am a dog. You meet this dog on the buddy camp and you are his buddy. You teach him all that you know about Swedenland and you teach him to speak swedish. You help this dog with his homeworks and you listen to hím when he have something to say. You guide this dog through his first year of High School even though you don´t know much about it yourself. Everyday you say "Hi" to this dog and you always spend time with him during the breaks. This dog tells you everything, he talks to you about his girlproblem and you help him and you are always there for him. You are the best friend. Then, one day, you go out and you just kick him and leave him on the street all by himself... He is all lost and have no one left. You just walk away and you never look back. The dog look for you everywhere, the dog are running around and the longer it goes the more lost it get. It is all dark and the dog is all alone, lost in the big world, he knows that he once had a friend that he could trust, but the friend betrayed him and left him... The dog will never be able to trust anyone again..."
Sedan frågade han mig vilket mitt favorit djur är, jag kunde inte tänka ut något men han tvingade mig att välja. Så jag svarade en häst. Så han berättade en liknande historia, men denna gång var han en häst, och i stället för att jag lämnade honom på en gata, lämnade jag honom i skogen...
Hur ska jag kunna lämna NZ nu??? Hur kan jag possibly lämna David???? Han är som en bror till mig och han har verkligen berättat ALLT för mig!!! När han gillar en tjej men vet inte hur han ska fråga ut henne, eller när hans flickvän (som han lyckades charma) gjorde slut, han var så ledsen och han kom till mig. Vad som än har hänt under detta år, alla frågor han har haft concerning everything, han har alltid kommit till mig! Jag har hjälpt honom med läxorna, sett till att han kommit till class när han var thinking of bunking (...). Han har varit en av mina bästa vänner också!!
Sedan räknade han ut på Polinas miniräknare hur många timmar approximatly som vi har spenderat tillsammans... Han visade mig svaret på miniräknaren och sa "Jenni, can you see this? This is how many hours we have spent together. This how many hours of our life that we have had together... We have both given up this time so that we could be together. And now, you are going to throw this away!? Can you see this Jenni? You are going to leave me, this is how easy it is. When you board that airplane to go home, this how it will all go away..." Sedan tryckte han på AC/ON och allt försvann... "This is how it will be, it will all go away to never come back... Jenni, don´t go home. Don´t leave me!"
Jag började nästan gråta. Hade jag inte suttit i biblioteket med massor av andra runt mig hade jag börjat gråta!! När jag kom hem från skolan grät jag dock!! Jag kan inte lämna min "lille bror", min buddy, min vän, här i NZ ensam. Han ville ge mig dåligt samvete för att jag åker hem, och han lyckades verkligen....!!!
Finns det en chans att jag kan ta med honom hem?? När jag sa att jag är tvungen att åka hem för att gå klart skolan i Sverige sa han att han kan följa med mig hem "You have taught me swedish Jenni. I can do it, I can come with you to Swedenland and I can go to school there, can´t I?" Han säger alltid "Swedenland"...
När det var dags att gå till vår lektion följde han med mig till mitt klassrum och inte förens andra klockan ringde gick han till sitt klassrum... Vi båda var väldigt ledsna och vi sa hej då och sa "See you tmrw" Och David lade till "I will see you, won´t I?" Sedan gick han...

Jag kommer inte att kunna lämna honom här... Kommer sakna honom såååå mycket!! Inte förens nu gick det upp för mig att jag faktiskt åker hem snart...

3 kommentarer:

  1. snyft snyft ta med honom hem, vi har tagit emot kaninger, marsvin, katter, hästar, hund, fiskar så det finns plats för en David också snyft snyft snyft. Visa honom vår hemsida där jag lagt upp bild på Bed & Box men det är helt ok han sover i en bed snyft snyft
    Lägg gärna upp en bild på David :) kram mamma

    SvaraRadera
  2. Jag önskar att jag kunde ta med honom hem!!!! Jag tänkte att jag kunde köpa en sådan där låda som dem säljer i Pettson och Findus... Han skulle få plats i en sådan och jag kunde ha honom som bagage!!!
    Försöker hitta en bild på honom ;)
    Kram

    SvaraRadera
  3. Sv: Jag vet! Ett riktigt fint citat! Sista meningen (that's why it's called the present) är i alla fall med i Kung Fu Panda :) Det är därifrån jag har tagit det :)
    Hoppas allt är jättebra med dig! Kram

    SvaraRadera